Säkerhet inom telehälsa: Säkerställa integritet och dataskydd

Intro

På senare år har telemedicin blivit alltmer populärt eftersom det ger patienter över hela världen enkel tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Men i takt med att telehälsan blir alltmer populär krävs starka säkerhetsåtgärder för att garantera patienternas integritet och skydda känsliga uppgifter.

Förståelse för säkerhet inom telehälsa

Sårbarheter i kommunikationskanaler

Teknik och kommunikationskanaler som meddelandeappar, programvara för videokonferenser och internetanslutningar är avgörande för telehälsa. Om dessa kanaler inte är tillräckligt säkrade kan de vara öppna för cyberattacker, avlyssning av data eller obehörig åtkomst.

Intrång i patientuppgifter

Digitala plattformar används för att utbyta känsliga patientuppgifter inom telehälsa. Personliga hälsojournaler, medicinsk historia och eventuellt finansiella uppgifter ingår i dessa uppgifter. Hackare kan rikta in sig på dessa uppgifter om de inte är tillräckligt skyddade. Detta kan leda till dataintrång och eventuellt missbruk av patientinformation.

Obehörig åtkomst till patientinformation

Plattformar för telehälsa måste säkerställa att patientdata endast är tillgängliga för behöriga personer, t.ex. patienter och vårdpersonal. Om det inte finns lämpliga autentiseringsförfaranden och säkra åtkomstkontroller kan patientsekretessen och integriteten äventyras om icke godkända parter får tillgång till patientdata.

Säkerställande av integritet inom telehälsa

Implementering av säkra kommunikationskanaler

1. Kryptering av dataöverföring

Starka krypteringsprotokoll bör användas av telehälsoplattformar för att skydda patientdataintegritet och konfidentialitet under överföringen. Specialister måste kryptera data med hjälp av algoritmer som förvirrar data. Detta gör det obegripligt för icke-godkända parter. Utan dekrypteringsnyckeln kan data inte nås eller avkodas även om den fångas upp under överföringen.

2. Säkra plattformar för videokonferenser

Även om videokonferenser är en viktig del av telehälsan kan säkerhetsrisker också påverka den. Vårdgivare bör använda säkra videokonferensplattformar för telehälsa som iotum med integrerade säkerhetsfunktioner för att skydda patientens integritet. End-to-end-kryptering, säkra inloggnings- och autentiseringsförfaranden och kapacitet att hantera deltagarnas åtkomst och behörigheter är några exempel på dessa funktioner.

Skydd av patientuppgifter

1. Robust autentisering och åtkomstkontroll

Telemedicinska plattformar bör genomföra starka autentiseringsåtgärder för att verifiera identiteten hos de användare som får tillgång till patientdata. Detta kan innebära användning av säkerhetstokens, biometrisk verifiering eller multifaktorautentisering. Åtkomstkontroller bör också införas för att begränsa användarnas åtkomst i enlighet med deras roll och de specifika patientuppgifter som de behöver tillgång till. På så sätt minskar risken för att obehöriga får tillgång till känslig information.

2. Regelbunden säkerhetskopiering av data och planer för katastrofåterställning

Telehälsoplattformar bör skapa grundliga katastrofåterställningsplaner och rutinmässigt säkerhetskopiera data för att förhindra förlust eller skada på patientdata. Frekventa säkerhetskopior garanterar att patientdata kan återställas från en tidigare tidpunkt i händelse av ett dataintrång eller systemfel. Planer för katastrofåterställning beskriver vad som ska göras i händelse av en naturkatastrof eller säkerhetsöverträdelse för att skydda patientinformation och upprätthålla telehälsotjänster.

Dataskydd inom telehälsa

Efterlevnad av regler och standarder

1. HIPAA (lagen om sjukförsäkringens överförbarhet och ansvarighet)

En federal lag i USA som heter HIPAA fastställer riktlinjer för skydd av personlig hälsoinformation. Vårdgivare måste se till att patientdata säkert överförs, lagras och är tillgängliga för auktoriserade personer inom telehälsa. Således måste specialister införa administrativa skyddsåtgärder som regelbundna riskbedömningar och utbildning av anställda om HIPAA-överensstämmelse.

2. GDPR (allmän dataskyddsförordning)

Den allmänna dataskyddsförordningen är en EU-förordning som kontrollerar datasekretess och skydd. GDPR-föreskrifter måste följas av telehälsoleverantörer som verkar i EU eller hanterar uppgifter som tillhör EU-medborgare. På detta sätt måste specialister få patienternas uttryckliga samtycke innan de behandlar sina uppgifter, se till att de överförs och lagras säkert och ge människor möjlighet att se, redigera och ta bort sina uppgifter. Ett dataskyddsombud måste utses av telehälsoorganisationer, och dataintrång måste rapporteras inom 72 timmar.

Träning och utbildning för vårdgivare

1. Vikten av korrekt hantering och lagring av patientuppgifter

Hälso- och sjukvårdspersonal bör göras medvetna om vikten av att hantera patientuppgifter på ett varsamt sätt. Det innebär att man måste förstå hur känsliga hälsouppgifter är och hur patienternas förtroende och rätt till integritet kan påverkas av dataintrång. Utbildningen bör omfatta säkra metoder för inmatning, lagring, överföring och kassering av data för att skydda patientinformationen. Utbildningen bör också betona användningen av starka lösenord, kryptering och säkra kommunikationskanaler.

2. Upptäcka och rapportera potentiella säkerhetsincidenter

Vårdpersonal bör få utbildning i hur man upptäcker varningsindikatorer för möjliga säkerhetsincidenter, som nätfiskeförsök, misstänkt nätverksaktivitet och försök till obehörig åtkomst. De bör vara medvetna om hur viktigt det är att så snart som möjligt meddela relevant IT- eller säkerhetspersonal på företaget om sådana incidenter. Utbildningen bör också omfatta protokoll för incidenthantering, t.ex. hur man minskar effekterna av ett intrång, informerar dem som påverkas och följer lagstadgade krav på att rapportera incidenten till tillsynsmyndigheter.

Bästa praxis för säkerhet inom telehälsa

Genomföra regelbundna bedömningar av säkerhetsrisker

För att hitta eventuella hål eller svaga punkter i sina system bör leverantörer av telehälsa rutinmässigt utvärdera de säkerhetsrisker som är förknippade med deras verksamhet. De måste bedöma de möjliga riskerna, sannolikheten och konsekvenserna av säkerhetsöverträdelser.

Genomföra säkerhetsrevisioner av tredje part

Telehealth-leverantörer bör tänka på att anställa externa specialister för att utföra säkerhetsrevisioner. Tack vare dessa revisioner kan specialister ge en objektiv utvärdering av de säkerhetsåtgärder som finns på plats och hjälpa till att hitta eventuella hål eller sårbarheter i systemet som kan ha gått obemärkt förbi.

Använda starka lösenordspolicyer

Telehealth-leverantörer bör införa strikta lösenordspolicyer som kräver att användarna genererar distinkta och invecklade lösenord. Detta minskar risken för lösenordsrelaterade säkerhetsöverträdelser och hjälper till att förhindra oönskad åtkomst till privata patientuppgifter.

Upprättande av incidenthanteringsplaner

Det är absolut nödvändigt för leverantörer av distansvård att upprätta tydligt definierade incidenthanteringsplaner för att effektivt kunna hantera och minimera säkerhetsincidenter. Dessa planer specificerar protokollen för kommunikation, begränsning och återhämtning som ska följas i händelse av ett säkerhetsintrång. En stark incidenthanteringsplan hjälper till att skydda patientdata och minskar den skada som kan uppstå till följd av ett intrång.

Slutsats*

Säkerhet inom telehälsa är av yttersta vikt för att säkerställa integritet och dataskydd för både vårdgivare och patienter.

Även om det finns många fördelar med den ökande användningen av telemedicinska tjänster finns det också nackdelar, bland annat upptäckten av svagheter som hackare kan dra nytta av. För att minska dessa risker måste vårdföretagen vidta kraftfulla säkerhetsåtgärder, som kryptering, multifaktorautentisering och frekventa säkerhetsrevisioner.

För att undvika oönskad åtkomst och dataintrång bör vårdpersonalen också få utbildning i bästa praxis för säkerhet inom telehälsa.

Vårdgivare kan dra nytta av fördelarna med telehälsoteknik och säkerställa patienternas förtroende och förtroende. De måste prioritera telehälsosäkerhet och vidta proaktiva åtgärder för att skydda patientinformation.